DAHLSTRÖM

När vi åkte mot flygplatsen i Bangkok i söndags satt jag och kollade ut genom fönstret med lurarna i öronen och kände att tårarna nästan kom. Jag förstår inte hur jag kan känna såhär, men jag saknar allt så jäkla mycket och känner ingen glädje över att vara hemma. Visst, det är kul att träffa alla igen, men sen då? Vad ska jag göra hemma? Just nu känner jag bara för att säga upp lägenheten, söka jobb neråt, jobba järnet och sedan dra igen. Jag måste tillbaka! åhh.. helvete! Jag har aldrig haft det så jävla roligt, så jäkla underbart förr. Att lämna något som får en att må som bäst är ju jävligt dumt. Jag har utvecklats och kommit till insikt med saker. Jag måste ut i världen, jag måste träffa nya människor, jag måste bort från Ljusdal, helst nyss. Ja, herregud.