Oh Happy Day
Jobbade idag mellan 10-17, va helt okej. Det var mindre folk än vad jag trodde att det skulle va, så det var skönt (fast nog var det en hel del, men ändå.)
Igår sa min mamma: "stockholmare är som fiskmåsar, dom skriker och skräpar ned". Jo, efter dagar som denna vet man att det stämmer. (Gäller inte alla stockholmare jag träffat idag, men de flesta.) "Vi beställde före dom, vart är våran mat? HAR NI GLÖMT BORT OSS?! Hur kan ni sälja sån här skit?! DET ÄR UPPRÖRANDE! Min köttbit är rå." Ja, vad ska man säga? Folk fattar inte att en dagens rätt går fortare än à la carte, att det är en vägkrog och inte en femstjärnig restaurang och inte heller att det är rödbetor i "biff à la Lindström", därav det "röda" i biffen. JÄVLA PUCKON! Sen "hämnas" dom genom att svina ner hela bordet och lämna allt kvar, i stället för att ställa brickan i brickstället. Inte konstigt att saker tar längre tid när man måste lägga ned en massa extra arbete på att städa upp efter lata fjällresenärer. Allt detta plus sju timmars springande fram och tillbaks = ont i fötter och ben, och en medarbetare som gör min dag fulländad med idogt skämtande om sex och invandrare. O vet ni vad? Jag kommer att ha en lika underbar dag i morgon! I couldn't be happier.
Oh ja, jag älskar livet som servitris.
Igår sa min mamma: "stockholmare är som fiskmåsar, dom skriker och skräpar ned". Jo, efter dagar som denna vet man att det stämmer. (Gäller inte alla stockholmare jag träffat idag, men de flesta.) "Vi beställde före dom, vart är våran mat? HAR NI GLÖMT BORT OSS?! Hur kan ni sälja sån här skit?! DET ÄR UPPRÖRANDE! Min köttbit är rå." Ja, vad ska man säga? Folk fattar inte att en dagens rätt går fortare än à la carte, att det är en vägkrog och inte en femstjärnig restaurang och inte heller att det är rödbetor i "biff à la Lindström", därav det "röda" i biffen. JÄVLA PUCKON! Sen "hämnas" dom genom att svina ner hela bordet och lämna allt kvar, i stället för att ställa brickan i brickstället. Inte konstigt att saker tar längre tid när man måste lägga ned en massa extra arbete på att städa upp efter lata fjällresenärer. Allt detta plus sju timmars springande fram och tillbaks = ont i fötter och ben, och en medarbetare som gör min dag fulländad med idogt skämtande om sex och invandrare. O vet ni vad? Jag kommer att ha en lika underbar dag i morgon! I couldn't be happier.
Oh ja, jag älskar livet som servitris.
Kommentarer
Trackback
