Overkligt
Har tänkt väldigt mycket på gårdagen idag. Kan inte släppa det. Så tänker jag på min lillebror, som inte visade nånting alls igår. Men han har nog inte förstått vad som hänt än, det tar nog ett tag innan det sjunker in. Han är nog fortfarande chockad skulle jag tro. I vanliga fall är han en sån som pratar oavbrutet om allt möjligt, men igår sa han inte mycket alls. När något sånt här händer kan man inte tro det, det känns så overkligt. Jag tycker det känns riktigt obehagligt och jobbigt. Hur känner då Krille, som satt på bussen när det hände?
Kommentarer
Trackback
